Varför behöver veterinären utbilda sig inom beteende?

I Sverige går man 5,5 år på universitet för att bli veterinär. Så lång tid tar det att lära sig det man behöver för att kunna göra ett bra jobb som arbetande veterinär, men såklart kan man ändå inte allt. Och en sak som helt förståeligt prioriteras bort är djurens beteende. Därför behövs Vänlig Vård – för att lära sig om djurens beteende är en viktig del av veterinärarbetet.

Många av de djur som söker beteendehjälp hos en instruktör, tränare, beteendevetare eller etolog har underliggande fysiska orsaker som tex smärta, klåda eller magproblem. En studie nämner att upp till 80 % av alla djur som har beteendeproblem har någon bakomliggande sjukdom (1). Därför behöver de som arbetar med problembeteende ha kontakt med en veterinär (och veterinärer ha kontakt med beteendespecialister) som då helst också har viss kunskap om beteende. Djuret behöver alltså utredas för en underliggande orsak men det är viktigt att förstå att även om man inte hittar något så betyder det inte att det inte finns ett.

Beteenden som ofta visas som en orsak på fysiska problem är tex. aggression, repetitiva beteenden som slickande eller bitande på kroppen, kissa eller bajsa inne, rädsla eller uppmärksamhetssökande beteende.

Veterinären får också ofta frågor om beteende hos djuren när ägaren är där på besök för något annat.

Dessa frågor bör tas på allvar och i första hand ses som en reaktion på ett medicinskt tillstånd och inte ett beteendeproblem då alla medicinska problem bidrar till förändringar i beteendet hos djuret.

Det är viktigt att veterinären inte slutar lyssna för att djurägaren pratar om beteende då just beteendet ger alla ledtrådar som behövs för att hitta orsaken, men då gäller det också att ha kunskapen såklart!

10 tecken på att det kan finnas en medicinsk orsak till beteendeproblemet (1)

1. Beteendeproblemet har kommit plötsligt utan en tydlig orsak. Tex att hunden inte är lika social som den varit eller utvecklat en rädsla för ljud som den varit ok med tidigare.
2. Flera nya beteenden. Tex att hunden börjar vakta sängen samtidigt som den inte vill bli klappad på bakdelen längre och den vill inte heller gå ut på kvällarna.
3. Snabb utveckling av beteendet. Tex att katten som alltid gått på lådan nu kissar över hela huset.
4. Ovanliga rörelsemönster. Hunden börjar stå konstigt när den ska kissa eller katten som slutat ligga på ett visst sätt.
5. Oväntad nivå av generalisering. Tex att hunden som blev skrämd av något på promenaden nu vägrar gå in i bilen som tog hunden till promenadplatsen.
6. Beteenden som kommer och går. Ett djur som kan beskrivas som Jekyll och Hyde av ägaren. Beteenden som verkar ske oregelbundet.
7. Samband mellan beteenden och motion eller rörelse. Finns det ett direkt eller fördröjt samband mellan rörelse och beteendet?
8. Beteendet har uppkommit i samband med något annat. Har ett nytt beteende dykt upp i samband med ett känt medicinskt problem eller en medicinering?
9. Ovanlig ålder för beteendet att uppstå. Om det tex är ett beteende som är vanligt hos valpar men plötsligt visas hos en vuxen hund eller tvärtom.
10. Träningen fungerar inte. Hunden har fått hjälp av en beteendespecialist men man ser ingen eller väldigt liten skillnad i beteendet trots att djurägaren gjort det den ska.

1. Mills, D. & Zulch, H. Veterinary assessment of behaviour cases in cats and dogs. 2023. In Practice.